SKISS
WIEN
Musikens centrum.
FILM
Den tredje mannen
Pianisten
Bara en natt
Dr Hfuhruhurrs dilemma
GÖRA
Arkitektur
Kaffe på ett Kaffehaus
Josephinum – medicinhistoriskt museum
Natur
Klimt (Konstnär – Erotik)
Donau
Schieles verk på Leopold Museum
Historiskt centrum (Innere Stadt)
Donauinsel (stränder, lekplatser)
Wienerwald (grönska)
Kaffe på MuseumsQuartiers gård
Heuriger (vintaverna) i Stammersdorf
Stefansdomen
Affärer (begagnat/second hand)
Schönbrunn
Secession & Secessions-byggnaden
Otto Wagner tunnelbanestation
Vingård
Spanska ridskolan
Stadsoperan – Staatsoper
Sacher-Torte
Avantgarde konst
Palmenhaus
Dansa till DJ på Flex
Prater – stora pariserhjulet (distrikt 2)
Se på staden från spårvagn
Friedhof der Namenlosen (kyrkogård) – anonymas kyrkogård
Park
Litet torg med kafé
Gå längst Donau
Restaurang på båt (på Donau)
Nattklubb/Bar
Cembalo (instrument)
Staty, oval, med häst
ÄTA
Kaffee & Kucken på Kurkonditorei Oberlaa Stadthaus
Mohr im Hemd (chokladpudding mm)
Strudel
DRICK
Strum (hösten)
SVAGHET
Buttra servitörer
FREDAG 17/7 2009
Mötena med andra personer har än så länge varit få. Inte ens när jag skulle sitta längst in mot fönstret på flygplanet satt någon i vägen. Dock har jag varit i kontakt med personer på tåget. Ögonkontakt med två personer på flygplatsen.
Reflektion: De flesta går ej över gatan när gubben är röd. Inte ens när det är tomt på gatan (är det förbjudet?).
Besök på Votivkirche.
Reflektion: Det röks mindre i Wien än i Paris.
Virvlande vägar åt alla håll och kanter. Svårt att hänga med på kartan.
Rena gator.
Ja, Donau är brun. Trevligt med uteserveringar längst vattnet.
Mycket ombyggnader i staden som förstör.
Vid Donau har de anlagt en sandstrand. En DJ spelar sydamerikansk musik och lounge, han spelar som ett proffs.
Hoppas att jag inte bränner mig eller får solsting. Solen strålar.
Vad är det med dessa sydamerikanska toner i samband med denna värme som lockar fram glädjen, lusten och öppenheten hos folk?
LÖRDAG 18/7 2009
Förmiddag
Ägaren till hotellet kommer in i matsalen under frukosten och förklarar att han måste köra städerskan till sjukhuset “så om någon dyker upp så kan ni väl berätta för dem? OK?”
-”OK”, sa jag jag och den andre killen som satt i matsalen.
Hotellet hade en intressant lösning för att komma in och ut. Fanns det ingen i receptionen så var entrédörren låst och man fick använda sitt nyckelkort, som fungerade både i entrén och till rumsdörren, för att komma in.
När jag kom till hotellet under fredagen fanns det ingen att som kunde ta emot mig. Istället fick jag kontakta någon via “nattvaktstelefonen” som satt utanför entrén och antagligen var kopplad till hotellägarens telefon. Han kollade om jag hade en reservation, låste upp entrédörren samt gav han mig en kod för att kunna öppna ett nyckelskåp där jag skulle hämta ut mitt nyckelkort. Det tog ett tag innan jag förstod var skåpet fanns, men till slut hittade jag det och fick ut mitt nyckelkort.
Jag har inte hunnit äta upp min frukost förrän hotelldirektören kommer tillbaka igen efter att ha lämnat städerskan på sjukhuset. Han slår sig ner hos oss, numera jag och två andra personer, och berättar vad som har hänt med städerskan.
Hon städade rummet och stack sig på en sprutnål, då killen som hyrt rummet, “den högljudde”, visat sig vara en knarkare. Knarkarens pappa hade tidigare kommit in och hyrt ett rum för tre veckor framåt åt sin son. När sonen dök upp tyckte hotelldirektören att kille såg ut som en knarkare, men killen berättade att han var på rehabilitering med medicin. Killen var högljud, bodde på rum 208 (sidan om mig).
Eftermiddag
Är på MuseumsQuartier, Leopold Museum. DU får inte ta foto här.
Egon Shieles mörka tragiska bilder är inget för mig. Jag är mer intreserad av människor än konstverk över huvud taget.
Joseph Maria Olbrich ausstellung – mycket stadsbilder och naturbilder.
Elfe am Bach. Diana. Porträtt Martha Thonet. Jugendstil!
Jag gillar Josefs reklamaffischer – Seebad Grado. Allegory 3, Figures Making Music.
Toast och Pepsi på Leopold Café. Man röker inomhus. Gratis Wi-Fi på kaféet.
Anton Kolig (bönder).
Schauspiel. The Sower (Der Sämann)
Diana und Aktäo.
Mädchen vor dem Spiege av Lovis Corinth.
Mädchen vor dem Spiegel.
Di Hoffnung (Schatz).
Aus meinen Fenster (Kralik).
Gustav Klimt, Tod und Leben.
Gerhard Aba. Lisa Bufano aus der serie “Vom Charme des Makels”.
Besöker MUMOK.
Paul Delvaux- L’ecole de Svantes (Die Schule der Gelehrten).
Poster Design 2009.
Acryl, wax crayon on paper. Grön | Orange.
Krita på blackboard.
Låt saker bli suddiga (smetas ut), t ex majskolv.
Architecture.
Rationellt boende. Anton Bremer.
Schnell bauerprogram 1945 (kan liknas vid miljonprogrammet i Sverige).
Liknande program i världen? Var? När?
Gasholder 1896-1899.
Arkitekturmuseerna utgjorde ingen större del av utställningarna på MUMOK.
Kväll
Starbucks Coffee i Innere Stadt. Inte långt från Stephansdomen/Lugeck. Jag tar den största caffe latten de har för att värma upp mig efter en regnig och blåsig dag. Jazz spelas i högtalarna.
Min tyska börja komma tillbaka. Varje gång jag säger något tänker jag först på tysaka och sedan på engelska. Antagligen är det tyskan runt om mig som påverkar mig. Jag har också lärt mig att uppskatta det tyska språket. Det är trevligt. Vet inte om den österrikiska tyskan är mjukare än den tyska. Kanske jobba i Österrike en dag.
Varenda jävla gång jag besöker ett museum eller utställning inser jag att jag inte är en museumtyp. All detta ändlösa vandrande i folktomma lokaler när jag skulle kunna vara ute på gator, kaféer, pubar och restauranger och observera, träffa och prata med människor. Observera nuet. Jag förstår inte hur t ex historia kan locka så mycket, när det är nuet vi befinner oss i när vi reser. Visst finns det speciella saker på utställningar som lockar, men då krävs ett genuint intresse för ämnet om man ska hålla humöret oh intresset uppe under tiden man vandrar omkring i utställningslokalerna.
Jag går på toaletten på Starbucks och lämnar stället. Klockan är 17.48. Tar mig tillbaka till hotellet för att vila och lämna saker inför den fortsatta kvällen.
[VILA]
21.50
Det mörkt ute. Hittar första baren en bit från hållplaten vid Universität Strasse. Det är en grottliknande atmosfär med levande ljus, stilrent, trevligt, någon form av vinkällarkänsla – vad fan det nu innebär. Beställer in en öl och markerar barer och dansställen på kartan. Sitter och skriver för att inte verka ensam, ännu har jag inte modet att ta kontakt. Var är den sociala inspirationen?
Tjejen som jobbar på stället är söt. Shit vad jag dricker min öl snabbt. På ett sätt vill jag bli full och börja ta kontakt på ett annat sätt vill jag inte bli för full i en okänd stad. Språket och lokalsinnet brister.
Det luktar just nu doftljus, eller är det parfym? Ändå röker man cigaretter inomhus. För eller senare tar väl cigarettlukten över.
Klockan är tio på kvälleen, jag har inte spenderat allt för mycket tid här men ändå verkar både baren och gatorna fyllas med mer folk än vad det var för tio minuter sedan.
Hon ser ut att vara ny här, hon ser frågandes ut när hon inte har något att göra, och osäker när hon väl har något att göra.
Det är en av anledningarna till att jag reser ensam. Inte alltid för att tvingas ta kontakt, utan också för att tvingas titta och observera när jag sitter ensam.
Kommer utelivet igång här i Wien vid elvatiden precis som i Sverige? Det ska jag nog få reda på. Klockan tio öppnar i alla fall diskoteken. Har pulsen ökat i staden, eller är det min salongsberusning som börjar ta över?
Nu tänker jag ta reda på vilken som är deras mörkaste öl.
Hon förstod mig nog inte riktigt eller så hade de ingen mörk öl…
Stiegel blir det. Ska kolla upp när jag kommer hem.
Tändstickorna är gratis, men förhållandevis få röker. Är det för att det är mestadels turister som hänger här ikväll och inte wienare.
När börjar alkoholen verka egentligen? Hur många öl behövs? Behövs det fler öl när man förväntar sig en social salongsberusning? Vilka krafter är inblandade?
Nu börjar cigarettröken ta över. Den sticker i ögonen. Det beror antagligen på den numera aktuella ovanan till rök inomhus.
Att cigarettröken smyger sig på kan uppenbarligen bero på att de tre nyinkomna killarna till vänster om mig i baren sitter och röker. De spelar Spenes låt “Hey Mary Anne what’s your…”. Underbart, sen går de över till den jävla “Kalle kaviar”-låten “that’s the way aha aha I like it” snacka om att förstöra stämningen!
De andra anställda, eller ägarna, tittar på henne som om hon vore ny. Lite frågande och nedlåtande syn. “Klarar du verkligen det här”, frågar deras blickar. De ser inte ut att ha haft någon ny på stället på länge, och det verkar inte som om de själv vet hur det är att vara ny på jobbet. Jag kan förstå deras oförståelse för tjejens sätt. Kroppsspråk säger mycket. Precis förstod jag att killen i baren pratade med tjejen som jobbar där utan att hon hörde honom. Detta utan att förstå et ord av vad han sa.
Beck’s har de inte, jag tar en Pilsner Urquell istället.
Fan, när jag får känningar av alkoholen börjar tyskan låta som när en skåning försöker prata danska på skoj.
Nu kör de Bob Dylan. Tambourine Man. Det är i denna ensamhet och i utlandet som man inser hur universellt och enkelt allt blir med världsartister och McDonalds. Och nu kör de Do wha diddy diddy dum diddy do.
Klockan är elva och jag är fortfarande kvar på samma bar.
Hon kanske inte är ny här. Hon kanske bara är trött på sitt jobb och sina arbetskamrater. Men det ser ut som om han lär upp henne nu. Och nu ser de ut att vara irriterade på varandra. Nu pratade hela gänget med varandra och skrattade. Det kan hända att hon är ihop med ägaren och att de under dagen inte kommit överens. Eller så försöker hon visa för mig att hon är singel och intresserad genom att visa sitt ointresse för de andra.
Varför visar de Fight Club (inte filmen, utan sporten) på TV på en bar med berusade människor?
OK, fyllan är här. Nu måste jag bara tänka positivt och le, som om jag vore med vänner, annars blir jag trött. Klockan är bara tjugo minuter över elva. DÅ brukar vi gå hemifrån om vi ska feta på puben. Jag har bara fått i mig tre öl så någon djup och svårhanterlig fylla med snubblande ord är inte aktuell. Tre öl på två timmar är inte farligt.
Jag gillar tyskan för att den är så lik svenskan.
Ha alltid cash med dig för det är inte alltid taxi eller barer tar emot VISA eller andra kort, inte ens på turistställen.
Klockan är kvart över tolv. Jag befinner mig på Nightfly’s. De har specialiserat sig på drinkar och whiskey och har en meny med 93 sidor fulla med drinkar som man kan beställa. Det tar emot VISA.
Strawberry daiquiri smakar jordgubbe.
Jag trodde att det skulle vara fler wienare här, men här är ganska tomt. Varför?
Tack vare en wienare hittade jag hit. Han visste ungefär var adressen jag letade efter fanns. Dorothe… blablabla.
Jordnötter fick jag på köpet, tror jag. Jag befinner mig på en “Tannalös”-bar. Tannalös, en kompis, han hade älskat stället. Han hade älska musiken, här hade han hörts och setts med sitt följe, sitt entourage.
Det slår mig att det finns en skillnad mellan att ljussätta och lagom ljussättning.
KLockan är ett på natten och jag har missat sista spårvagnen. En drink kvar. Kommer jag någon vart, eller blir det taxi sen? Hittar jag ett dansställe? Ska jag sova hela söndagen och göra resten på måndag? Finns det några svenskar för det hade varit en bra sista utflykt.
En person tog kontakt med mig. Han tyckte synd om mig där jag satt ensam och skrev i min bok med två drinkar framför mig. Han trodde att den en drinken tillhörde min flickvän som stuckit och att jag satt och skrev ett avskeds brev innan jag skulle ta livet av mig. Man får kompisar om man ser självmordsbenägen ut.
Jag hamnade på dansstället Floridita, ett salsaställe, med mina nya vänner från Nightfly’s. De hängde på. Sedan stack de hem. Jag hittade Maria på dansstället. Barchata och salsa lärde hon mig. Sen följde hon mig till första spårvagnen hem. Berättar mer sen.
[BERÄTTA OM MÖTET - knack på axeln]
SÖNDAG 19/7 2009
Tar mig ut till Schönbrunn runt tolvtiden med buss. Busshållplatsen ligger cirka en kvart från hotellet.
Efter Schönbrunn tar jag mig till Café Central för att sedan leta mig vidare mot Hundertwasserhaus och Alte Donau.
Samtliga gånger jag beställt mat har jag fått ett salladsblad till rätten, samt en citronklyfta. Potatis och sås är inget som ingår. Det är dock inga små portioner man får av vare sig wienerschnitzel, kycklingfiléer eller andra kötträtter.
Efter en massa letande hittar jag slutligen Hundertwasserhaus. Tar mig sedan mot Prater. Mobiltelefonen håller på att dö. Maria hör av sig. Vi möts vid Prater.
[KVÄLLEN - INNERGÅRDEN - FARVÄL]
MÅNDAG 20/7 2009
Jag börjar med att checka på tågstationen där man även kan lämna in sitt bagage, som sedan transporteras till flygplatsen och rätt flygplan, om man tar CAT-tågen, alltså direkttågen från Wien till flygplatsen.
Underhåller mig i parken.
[STRÖVA OMKRING - PARKEN]
